Det roliga med det hela är vad han kallade gubben i spelet (egentligen är det en tant, men jag tycker oxå det ser ut som en gubbe).

"Morfar!"
Han lät så tvärsäker. Han tittade på den gröna glasögonprydda lilla gubben i några sekunder och ropade "Morfar!". När gubben försvann ur bild ropade han "Var är du morfar?" Och han lät verkligen orolig. Precis som att hans morfar verkligen var där och kunde prata med Lukas. Jag tänkte först att han skojade och väntade mig att se den där busiga blicken när jag tittade på honom, men icket. Han var fullt allvarlig.
Min lille älskling är så duktig. Han hann aldrig träffa sin riktiga morfar. Men det är lugnt. Det man inte har, det skaffar man sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar